Historia från överlevande i Auschwitz

Överlevaren från dödslägret Auschwitz-Birkenau, Sioma Zubicky delgav sina minnen på ett gripande sätt i en föreläsning i Baptistkyrkan.

Vi var 992 människor som i godsvagnar den 2 september 1943 fördes från Paris till Auschwitz. Väl framme fördes 338 av oss iväg till tatuering och slavarbete. De övriga 654 gasades ihjäl samma dag, bland dem min mor och min bror. Tretton av oss överlevde.

Så börjar föredraget som Auschwitz-överlevaren Sioma Zubicky höll i Baptistkyrkan.Det är knäpptyst bland de drygt 100 unga åhörarna när de får ta del av Sioma Zubickys personliga hågkomster av Förintelsen. Men som utgångspunkt tar han ondskan i nutiden. Nämligen terrorismen i alla dess olika former: ateistisk, religiös, i små grupperingar eller statlig. Både USA och Ryssland, Israel och Palestina får sina slängar. Slutsatsen Sioma Zubicky kommer fram till är att terror aldrig kan bekämpas med terror, man kan inte lösa våld med våld.
Han är 77 år men mycket energisk och skämtar ofta, trots det tunga ämnet. Zubicky har föreläst i 12 år så han har rutin och lyckas hålla elevernas uppmärksamhet även när han drar upp de historiska bakgrunderna och sin egen uppväxt som xylofonspelande underbarn ( ! ) som försörjer sin familj.

Minnen som berör

Men när ämnet blir den där godsvagnen och ankomsten till Auschwitz behövs ingen rutin för att vara angelägen, bara minnenas skarpa och obevekliga konturer: av den sötaktiga lukten från ugnarna, av de där sista orden han sade till sin mor, ett irriterat: ”Rör på dig!”. Där, vid ursållningen på perrongen var det den sista gången han såg sin mor och sin bror.
Det som kanske berör mest är ändå redogörelsen om hur själva gasningen gick till, hur man lurade fångarna att tro att de skulle duscha, hur man låste dörrarna och slängde in Cyclon B, hur lång tid dödskampen tog, hur kropparna alltid hamnade på samma sätt, barnen underst, sedan kvinnorna och överst männen. Allt berättat väldigt sakligt och kanske just därför så skrämmande. För det var ju just så fabriksmässigt och övertänkt det gick till och på grund av det så obeskrivligt omänskligt.

Det kan hända igen

Han tar också upp ett ämne som berör dagens skolungdom mer direkt. Mobbning.
Det är precis samma mekanismer bakom mobbning som bakom nazismen, mobbare skulle ha varit utmärkta lägervakter, påpekar Sioma Zubicky.
Han avslutar föredraget med en fråga:
Kan det hända igen?
Zubickys svar blir:
Ja, om vi inte ständigt är på vakt mot våra fördomar.
Ja, om vi inte tar personligt ansvar för våra handlingar och reagerar mot våld och orättvisor, vart de än uppkommer.

Få ögonvittnen kvar

Sioma Zubicky tycker sig ha märkt att nazismen har börjat sticka upp igen.
När jag höll föredrag i en skola utanför Stockholm satt en grupp tjejer av nordiskt ursprung och lyssnade. Efteråt frågade de hur jag visste att min mamma gasades, jag var ju inte med.. De frågade också om hur jag visste att Anne Franks dagbok var sann.
Det finns inte så många kvar av de som överlevt koncentrationslägren. Och den dagen kommer snart när inga ögonvittnen finns kvar som kan delge sina minnen. Då de som vill hävda att förintelsen är en lögn och som vill bereda väg för en återkomst av nazistiska strömningar får lite friare spelrum.
-Jag tycker personligen att om man på allvar tror att Förintelsen inte ägt rum så har man någon sorts fel i huvudet, säger Sioma Zubicky. Det finns ju så många vittnesmål, byggnaderna finns där, Auschwitz är ju till och med utnämnt som världsarv!
Det här var nionde gången Zubicky var i Finspång. Förutom i Sverige föreläser han också i Finland, Frankrike och – Tyskland. Efter besöket på Baptistkyrkan deltog han på en lektion på Bergska där han svarade på elevernas frågor.

Av Patrik Selsfors.